|
De två första veckorna av den tid som räknas in i graviditeten är man faktiskt inte gravid. Det beror på att man räknar den senaste mensens första dag som graviditetens första dag. Ägglossningen sker oftast ungefär 2 veckor senare, och det är först då som ägget kan befruktas.
Vissa känner av sin ägglossning. Man kan till exempel få en diffus värk över en av äggstockarna, eller en liten blödning. En del får mer sexlust i samband med ägglossningen. Vid ägglossningen stiger kroppstemperaturen cirka en halv grad och fortsätter att ligga på den nivån under hela graviditeten.
Efter ägglossningen vandrar ägget in i äggledaren. Där kan det ligga och vänta i ett halvt till ett och ett halvt dygn. Efter samlag simmar spermierna upp genom livmodern och möter ägget i äggledaren, där befruktningen sker. Eftersom spermier kan överleva flera dagar, ända upp till en vecka i sällsynta fall, kan de vänta på ägget om man har samlag en eller ett par dagar före ägglossningen.
Läs mer i 1177.se om befruktningen. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
Ibland, men det är ovanligt, kan det befruktade ägget bli ett så kallat utomkvedshavandeskap. Läs mer i 1177.se om utomkvedshavandeskap. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
|
|
|
När ägget har blivit befruktat börjar det förflytta sig ner till livmodern. Efter tre till fyra dagar når det fram. Så fort ägget är befruktat börjar det dela sig i flera celler. Någon dag senare börjar ägget likna ett mullbär, och kallas därför morula som betyder mullbär på latin.
Ägget har ännu ingen koppling till mammans blod, utan innehåller själv den näring som det behöver. Det är den så kallade gulesäcken som står för näringen, till dess att moderkakan har bildats.
Sju dagar efter befruktningen brukar det befruktade ägget ha hittat en plats att fästa sig på inne i livmodern. Cellerna i äggets yttre skikt blir klibbiga för att få fäste, och börjar bädda in sig i livmoderslemhinnan. De ska sedan bilda moderkakan, som oftast kommer att sitta i den övre delen av livmodern. I samband med att ägget fäster i livmodern är det ganska vanligt att man får en liten blödning.
|
|
|
Ägget bäddar nu in sig ordentligt i livmoderns slemhinna. Celldelningen fortsätter och cellerna bildar två grupper. Den ena gruppen ska utvecklas till själva fostret, som än så länge kallas grodd. Just nu består grodden bara av två tunna lager med celler och ser ut som en liten platta. Den ena änden är bredare, det är groddens huvudände som börjar växa och utvecklas först.
Vid den smalare änden av grodden sitter den så kallade häftstjälken, som senare kommer att bli navelsträngen. Den förbinder grodden med den andra gruppen av celler, som ska bli till moderkakan och fosterhinnorna. De ska ge näring och skydd åt det blivande fostret, och den här veckan är det framförallt de som utvecklas.
De här cellerna börjar nu utsöndra graviditetshormon, så kallat hCG. Det är det hormon som senare ger utslag i urinprovet om man gör ett graviditetstest, men det är ännu för tidigt att göra testet.
Än så länge vet man oftast inte om att man är gravid, även om det händer att vissa redan kan känna det. Ibland kan det vara svårt för ägget att få fäste inne i livmodern. Då kommer det ut med mensen innan man ens har märkt att man har varit gravid.
|
|
|
Mensen är försenad och har inte kommit på några dagar, men ännu har man inte några riktigt säkra tecken på att man är gravid. Vissa börjar redan må illa och vara trötta, andra känner att brösten är ömtåliga och spända. Några känner av humörsvängningar, ungefär som man kan göra när man ska få mens.
Grodden är nu ungefär en millimeter lång. Den består av tre lager med celler, de så kallade groddbladen, som ska bli olika delar av kroppen. Det översta lagret kommer bland annat att bli hjärnan, nervsystemet och huden. Sidorna på det lagret viker sig uppåt och bildar ett rör där ryggmärgen och hjärnan utvecklas.
Mellanlagret kommer att bli ben, muskler, blodkärl och brosk. Början till ryggkotor och muskler syns som förtjockningar på groddens sidor. Det undre lagret med celler kommer bland annat att bilda magsäcken, tarmarna och levern.
Nu har grodden fått alla nödvändiga celler på plats för att kunna fortsätta att utvecklas till människa och kallas därför för embryo. Det betyder ”något som växer”. De här veckorna, från och med vecka fem till och med vecka tio, är mycket viktiga eftersom det är nu som alla organen och deras funktioner blir till.
Från vecka fem går det oftast att få veta om man är gravid genom att testa sin urin. Man kan testa redan någon dag efter att mensen har uteblivit, men så tidigt ger testet ibland inte utslag trots att man är gravid. Om testet visar att man är gravid stämmer det alltid, hur tidigt man är gör det. Graviditetstest kan man göra på mödravårdscentralen, MVC, eller så kan man köpa ett test på apotek eller i butik och göra det hemma.
|
|
|
Nu har mensen dragit två veckor över tiden för de flesta, och många vet att de är gravida. Brösten kan vara spända och man kan må illa. Det är också vanligt att man är väldigt trött och många behöver gå hem och sova efter jobbet varje dag. Allt detta är som det ska. Det är kroppens sätt att tala om att man är gravid.
Den här veckan börjar hjärtat att slå i det lilla embryot, som nu är cirka fyra millimeter långt och liknar en liten, böjd larv.
Det som ska bli armar bildas i början av veckan, och mot slutet av veckan bildas det som ska bli ben. Det syns en antydan till var de kommer att sitta. Armarna kommer även i fortsättningen att utvecklas före benen.
Inuti embryot går den blivande tarmen från huvudänden till stjärtänden. De inre organen som magsäcken, tarmarna och njurarna är på väg att bli till. Det som ska bli hjärnan, ryggmärgen och det centrala nervsystemet fortsätter att utvecklas, liksom ryggkotorna.
Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns nästan inget fostervatten. Häftstjälken, som ska bli navelsträngen, är än så länge kort. Den ska växa så den blir lång och elastisk, och kommer att omges av ett lager med skyddande gelé för att tåla fostrets alla rörelser senare under graviditeten.
|
|
|
Vid det här laget känner man sig mer och mer gravid. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare och man kan vara illamående och trött. Vissa har redan ökat i vikt.
Embryot är ungefär en centimeter långt. Det som ska bli ögon syns som två fördjupningar på var sin sida av huvudet, och börjar få mörkt pigment. Ett veck som ska täcka ögat håller på att växa fram. På sidorna av huvudet sitter också några små knoppar, som senare ska smälta ihop och bilda ytterörat. Näsan håller på att utvecklas och det bildas broskanlag till skelettet. Mun och näsa har fortfarande ett gemensamt hål, där tungan börjar ta form.
Armarna och benen växer fram, och det finns en över- och underdel på dem. Händerna börjar synas som små paddlar. Tidigt i embryots utveckling finns i ryggslutet något som liknar en svans, som brukar försvinna i vecka nio.
Embryot har börjat bilda sitt blod, och hjärtat pumpar runt blodet i de blodkärl som redan har utvecklats. Hjärtat sitter i en utbuktning mitt på embryot alldeles ovanför häftstjälken, den blivande navelsträngen. Nu syns det vid en ultraljudsundersökning att hjärtat slår.
|
|
|
Nu växer livmodern och blir lika stor som en apelsin, men den går ännu inte att känna utifrån. Vissa behöver kissa mycket oftare än vanligt. En orsak kan vara att livmodern trycker mot urinblåsan.
Embryot är närmare två centimeter långt. Än så länge mäts embryots längd som en rak linje från huvudet till stjärten.
Nu kan embryot göra några enkla rörelser. Armen har fått en armbåge, på händerna börjar fingrarna växa ut med simhud emellan, och tårna börjar utvecklas. Ögonen håller på att få ögonlock, men ligger ännu långt ut på sidan av huvudet. I munnen håller gommen, tungan och anlag för tänder på att bildas.
En liten del av tarmen ligger i navelsträngen strax utanför magen. Det beror på att tarmarna växer till så snabbt att de inte får plats inne i kroppen.
|
|
|
Embryot är nu ungefär två till tre centimeter långt. Det börjar få ett ansikte med ögon och öron och huvudet har fått en nacke. Anlagen till näsan börjar synas. Fingrarna har växt ut längre och simhuden mellan dem börjar försvinna. Tårna håller också på att utvecklas. Den svans som tidigare fanns i embryots ryggslut försvinner nu.
De inre delarna av könsorganen, äggstockar eller testiklar, finns redan. Det yttre könsorganet bildas nu ur två veck och en liten könsknopp ovanför dem. Nu i början ser det likadant ut hos alla foster vare sig de är pojkar eller flickor.
Hjärnans och nervsystemets utveckling går framåt med god fart.
|
|
|
Från den här veckan kallas embryot för foster. Nu finns de flesta av kroppens organ. I fortsättningen måste de både växa till och börja fungera. Nervcellerna utvecklas nu intensivt.
Fostret är ungefär fyra centimeter långt och väger runt fem gram. Huvudet är mycket stort, lika stort som resten av kroppen. Fostret har fått hand- och fotleder. På fingrarna har små naglar börjat formas, och även runda fingertoppar.
Ögonen och näsan syns tydligt. Tidigare låg ögonen långt ut på sidorna av huvudet, men nu är de nästan på rätt plats. Ytterörats form har bildats genom att de små knopparna på sidorna växt samman.
Runt vecka 10 brukar man skriva in sig på mödravårdscentralen, MVC. Dit går man sedan regelbundet för att kontrollera att man själv och fostret mår bra. Läs mer i 1177.se om mödravårdscentralen. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
|
|
|
Fortfarande syns det oftast inte att man är gravid, men man brukar känna det mycket tydligt. Den trötthet som många känner signalerar att man ska ta det lugnt.
Fostret har blivit ungefär fem centimeter långt och väger runt åtta gram. Det har armar och ben och kan röra sig. Ännu känner man inte några rörelser från fostret, men om man undersöks med ultraljud syns det att det rör sig.
Nu börjar könsorganet få sin rätta form. Hos en pojke växer de två vecken ihop och bildar en pung. Könsknoppen växer och dras ut för att forma en penis. Hos en flicka blir vecken kvar och bildar blygdläppar, och könsknoppen bildar flickans klitoris.
Ögonen har täckts av tunna ögonlock. Fostrets lungor har kommit en bit i sin utveckling och är fyllda av fostervatten. Tarmarna som en tid har legat i navelsträngen får nu plats att dra sig in i bukhålan där levern, bukspottkörteln och andra organ växer till.
|
|
|
Efter den här veckan är den största risken för missfall över. Moderkakan och navelsträngen har helt tagit över tillförseln av näring och syre till fostret.
Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.
Fostret har tunn, genomskinlig hud. Det är ungefär sex centimeter långt och väger knappt 15 gram. På fingertopparna börjar det unika mönstret, fingeravtrycket, att bildas. Överläppen får sin amorbåge och fingernaglarna blir tydligare. Skallbenen håller på att bildas.
Nu kan fostret röra både armar och ben och ser ut som en liten människa. Ansiktsdragen har börjat komma fram, och ögonen är slutna. Nästan alla organ och funktioner finns på plats, även om mycket mer tid behövs för den fortsatta utvecklingen fram till födelsen.
|
